Ibland är det som att det gör ont mest för att det bara ska göra ont. 

 

Men jag har under hela mitt liv då och då drabbats av plötslig ångest jag inte kan placera, som jag inte kan hitta orsaken till hur jag än försöker. I några månader har jag skyllt på en och samma sak varje gång det hänt. Men jag vet inte längre. Det är som om tårkanalerna ibland bara måste få lipa i någon timme tills kroppen inte orkar längre och prestationsångest och annat skit runnit ur systemet. 

 

"I have asperger syndrome in case that's important". Borde påminna mig själv om det ibland. Det är inte mig det är fel på, det är visst nåt med några balanser i hjärnan som inte är som dom ska eller hur det nu stod på wikipedia.