Att vakna kall och frusen och tänka att jag saknar dig men det är nog inte ens sant. Jag saknar illusionen och förväntningarna på livet jag hade då. Hur jag trodde att lösningen skulle komma av sig själv, och nu saknar jag illusionen för det som blev var ett misslyckande. Slöseri. Hade jag funnit en lösning på problemet hade jag lyckats. Men jag fattar ju själv att det inte finns lösningar för allt. Så många saker som inte är menade å va och så är det med det. Att ge upp kan vara så himla modigt.

 

 

Från det ena till det andra, idag har jag tillsammans med tre andra försökt formulera ett utopiskt samhälle. Omöjlig uppgift på två timmar, diskuterade årets fredspristagare istället.