Idag kom jag hem och var psykiskt utmattad av alla intryck och hittade ett paket som väntade på mig i hallen, innehållet gjorde mig så glad att jag blev varm i hjärtat. Fina fina Hampus. TACK! 

 

Får mig att tänka tillbaka på den här helvetessommaren och hur fina alla mina vänner har varit, så fort jag ringde kom dom och satt bredvid medan jag grät och snorade, körde mig vart jag ville och satt och stirrade på vattnet från en klippa tillsammans med mig. Sov över när jag inte vågade sova själv och läste högt tills jag somnade. När jag vaknade gråtande på morgonen låg dom där bredvid och var fina och påminde om att det finns fina människor och att inte alla kommer gå sin väg. 

 

Under den tiden sa Hampus hela tiden att det löser sig, oavsett om det inte känns som det. Allting blir bättre, "glöm dina problem imorgon är dom lösta" osv. Fint att han nu ordnade så bästa Jens skrivit det budskapet till mig. På bästa skivan dessutom. 

 

Nu börjar saker och ting ordna upp sig i mitt hjärta och huvud. Hjärtat är inte längre lika trassligt. Ibland letar sig bittra och svikna tankar fram. Men det är mestadels insikter om att jag trott mig känna en person under en lång tid men det visade sig att det gjorde jag inte alls. Det ställer min världsbild lite på ända fortfarade ibland. Men det är nog mest irritation. 

 

Äsch jag vet inte vad jag vill säga riktigt nu, mer bara att mina vänner är så fina. Dom ger mig sin tid och jag kan ringa och gråta och ömka och älta när jag vill. Krypa ihop i en myshörna och sova bort bekymren. 

 

Hoppas jag kan va en lika fin vän tillbaka