Jag har bestämt och kommit överrens om att inte skriva så mycket mer om separationen. Det blir ändå mest bara ältande och det leder sällan någon vart. Ibland måste man nog bara lyfta blicken och göra nåt riktigt istället för att sitta kvar och skaka i ett hörn. Fastän det gör ont och man knappt kan gå så måste man för sen till slut så kan man visst det för det går av bara farten. Ett steg i taget, höger först sen vänster osv. Livet har inga pauser. 

 

Så jag tänkte att ni kan få se hur jag pyntat i mitt lilla (eller ganska stora kanske) flickrum för att göra det lite hemtrevligt. 

 

Gosedjuret Bingo är det mest trogna i hela rummet. Han har varit med mig i alla rum jag haft, i alla hus. Flyttat med mig i alla flyttar och tittar på mig med samma dumma blick och påminner om psyduck. På ett bra sätt. Grishunden är en present från Karin som jag fick på brev i somras. Väldigt fint. Hen sitter över sängen med en mer kritisk blick.