Jagar morgonen längs med gatorna i mitt kvarter och på andra sidan norra promenaden. Går bredvid och berättar hemlisar och bestämmer att resten av historien tar vi en annan gång, alla historier får inte plats i tidiga morgnar när fylleruset är på väg bort och ångesten tar vid. 

 

Ser en person som betytt mest i mitt liv under en lång period, försöker fästa blicken för att känna någonting, locka fram någon slags fyllesentimentalitet men ingenting känns. Konstaterar att du fortfarande lever dekadent och att du inte längre bär för små skjortor utan gått upp någora storlekar istället. 

 

Hör via skvallervägen att det tisslas och tasslas om min frånvaro, jaha. 

 

Smsar S för att berätta att jag saknar henne för hon är så himla bra, nu lyssnar jag på Nick Drake - winter is gone och allting känns fint ändå.