I somras, när knopparna brustit men ännu inte vissnat, vi gick bredvid och sov några timmar, eller detta hittar jag bara på för minns inte. Några veckor senare badade vi nakna i en fontän tillsammans med en cykel och jag tänkte på en flickvän som inte visste någonting om nåt och vi gick hemåt längs med gatorna medan solen gick upp. Sen somnade jag ensam och blöt från fontänvattnet i min säng, vaknade och visste inte om jag älskade eller hatade livet. Bara att jag måste få allt ur mig för att inte implodera. 

 

Såhär inte ens ett år senare är jag förbi allt och fantiserar om den kommande sommaren. Minns knappt den förra men vad är väl minnen att hålla sig kvar vid.