tisdag

ibland intalar jag mig själv och andra som jag pratar med att det jag absolut mest vill är att ta det långsamt och inte skynda på nåt men det där är nog bara trams och ljug. för plötsligt får jag ett sms och drömmer fint och sen vill jag bara skriva att var med mig nunununununu strunta i ditt fåniga jobb. men det kan jag ju inte.
 
sysselsätter mig med att vika origami så länge, ökar svårighetsgraden så måste jag koncentrera mig lite till. mitt jobb är menlöst men snart kommer en höst och jag är fullt övertygad om att allt blir mycket enklare då. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0