Vissa dagar kanske jag vaknar och känner noll ork att ta mig upp ur sängen. Men så bara gör jag det. Ett två tre kliver upp, klär på mig. Ringer mamma för att be om pepp, springer ett varv runt strömmen (jaja kanske inte sprang hela men jag sprang!!!). Möter upp två bra personer för en femkronorskaffe i solen och sen tittar vi på precis alla blomstrande träd i folkparken. 

 

Sen känns livet lite lättare trots framtids och pluggångest.