Jag undrar när jag ska tröttna på att lyssna på medelålders män som tycker synd om sig själva. Helt plötsligt slår tanken bakut och jag vill skrika åt gubbfan att skärpa till sig, ta hand om sina barn och sluta gnälla så förbannat. Rycka upp sig istället för att skriva låt på låt om hur synd det är om honom. 

 

Men å andra sidan är det ju bra så jag kan sitta här på min kammare och lyssna och *känna igen mig* och tycka lite synd om mig själv. Men extremt deprimerande för illusionen om att det inte kommer lösa sig fastän man blir 40+ infinner sig ju. Men det är nog bara han som dröjer sig kvar och inte jag, jag kommer gå vidare och va rofylld och glad hurra hurra hurra.