Är fortfarande i Hultsfred, hänger bland annat med killen på bilden som hoppar upp i sängen och sätter sig i knät. Så himla himla mysig och söt. Fast hyper också. 

Jag är i Hultsfred. Om detta finns massvis och ingenting alls att berätta.

 

Metoder, teorier och läsbara tillvalskurser fortsätter hagla över mig och jag bara önskar att jag snart skulle vara klar med alla beslut och vara framme vid analysdelen. Men snart är jag där och sen är det sommar. Att bestämma kan vara så sjukt tröttsamt så en blir alldeles matt.

Slängde ut den gamla soffan i väntan på den nya. Just nu har vi ett rätt spartanskt vardagsrum och vi har återupptäckt vilka fina fönster vi har. 

 

make animated gifs like this at MakeAGif

Vad åt du senast?
En kladdkaksmuffins som Matilda i min klass bjöd på.

Vilken film såg du senast på bio?
Berättelsen om PI

 

Tisdagar känns oftast så otroligt långsamma och menlösa. Jag har sällan någonting schemalagt på tisdagar och ingen anledning att ens lämna hemmets trygga vrå. Idag delar jag tiden lika mellan att städa, läsa texter och förbereda torsdagens seminarie samt att söka jobb. Utanför är det snöstorm och jag känner mig lite instängd. Tiden går så långsamt och att gå från tanke till handling är ovanligt svårt. Som om hjärnan och händerna inte riktigt är lika bra sammankopplade på tisdagar. 

 

Denna veckan vill jag gärna hinna med att göra musik, fotografera och rita. 

 

Samt bli klar med allt plugg i tid. 

 

Så mycket jag inte vill skriva om här men komma ihåg ändå. Måste börja skriva ner saker som inte betyder så mycket nu för det betyder bara för stunden, men det kommer kanske betyda något sen.

 

Som att råka somna panna mot panna mot glasögon som skaver och som hur det känns när första vårsolen träffar min hud och känslan av att saker och ting någon gång kanske kommer lösa sig. 

 

 

Detta med personer som försöker värja sig från att bli hånade för sina pretentioner genom att låtsas som att dom är ironiskt pretentiösa. Då om i något fall framkommer ju pretentionerna riktigt tydligt, så tydligt att det inte går att undå. Kan inte alla bara stå för de pretton dom är eller bara strunta i att vara pretto. 

 

Vaknar och hostar slem, tycker synd om mig själv en stund och inser sen att det är såhär, och ibland värre min lillasyster och de två andra som driver bloggen we just breathe har det VARJE dag. 

 

Att det gullas så förbannat med den här killen, ba åhh han kan inte ta hand om sig själv fast han är över 30, så guligullisöt han är. Jag vill ta hand om honom blablabla. 

 

Asså, snälla. 

Såhär såg min 8 mars ut på ett ungefär. 

 

Idag går vi ut på gatorna och protesterar och uppmärksammar alla orättvisor i det här samhället. Lika villkor för alla oavsett. Vi ska skrika och vara arga och i norrköping särskilt protestera mot det sexuella våldet. Skrika och kämpa som de som kämpat innan oss för att få det samhället där vi är idag. 

 

Imorgon är det internationella kvinnodagen vilket jag hoppas att ingen lyckats missa. I norrköping är det massvis med viktiga saker som händer exempelvis demonstration och feministfika med Hallongrottans vänner, efter det är det både föreläsningar och festligheter på arbetets museum.  Och imorse fick jag vakna till den fantastiska nyheten att mina favoritdjs - Those Dancing Djs kommer att säkra dansen på arbetets imorgon! Hurra säger jag och dansskorna som nu ska putsas. Efter en hård dag på barrikaderna (som doktor kosmos skulle beskrivit det) förtjänar vi alla att få dansa till bra musik, annars kommer vi ju bli deprimerade av hur långsamt utvecklingen går ( OCH PÅ VISSA STÄLLEN STANNAT HELT!!!!!!) och gräva ner oss i en grop i skogen. 

 

 

Jag måste hoppa på hyllningståget till den här fantastiska delen av nittiotalisterna på svt. Tyra är en så fantastisk person och jag vill bara få hänga med henne och lära av hennes obrydda sätt. Gillar särskilt hennes tankar om begreppet "vi får se" och att om alla bara fortsätter säga vi får se så HÄNDER JU INGENTING. 

 

Sen är demonstrationen på första maj helt fantastisk. 

 

Hittade dom här bilderna och blev lite nostalgisk. Vill parkhänga och låtsas som inget i världen är jobbigt.

Barnet i lägenheten ovanför hulkar av gråt och inuti mig krigar hormonerna och vill ut. Huvudvärk på grund av för mycket kaffe och peppen från tidigare idag försvann iväg lika snabbt som den kom. 

 

Men det är bara kemiskt. Obalans i hjärnan, inte i mig. 

 

Som vanligt på måndagar så planerar jag för en effektiv vecka, och nu behöver jag verkligen ha en såndär supereffektiv vecka. Dock så har dagen börjat bra och jag har kunnat pricka av många punkter på min lista. Så underbart befriande att BLI KLAR med grejer. 

 

Nu ska jag hitta mitt lipsyl och laga mina stackars läppar, brygga kaffe, ringa ett samtal och sen SKRIVA.