Det är som tankarna fastnat. Kan inte bestämma ifall jag ska dricka kaffe först och äta äpplet sen eller om jag ska äta äpplet först och sen dricka kaffet. 

 

Ska jag våga lämna in något som kanske är fel, antagligen har jag inget val. 

 

Imorgon har jag drömt om i tre nätter. Olika varianter. En där du lyfte upp mig utan att släppa och jag blev inte ens arg. Inte ens litegrann. 

 

När jag pluggat klart ska jag skriva begripliga texter. 

 

Ni vet, det är som jag fastnat i föreställningen att allt inom en överskådlig framtid och tills dess är det bra om jag hinner göra så mycket. Som om jag väntar på både väggen och tills stressen inte bara är små symptom i kliande armar och stickande fingrar, utan tills jag återigen ligger på golvet och hyperventilerar. 

 

Vill bara få falla så jag kan resa mig nån jävla gång. Men jag vet inte från vad och jag vet inte varför. 

 

Har vänt mig bort från alla er som ändå inte ville mig väl, mig själv måste jag lära mig leva med. 

 

 

 

börjar med att invänta eftermiddagssolen, sen springa, sen packa väskan, och sen iväg in i något annat för en stund. 

 

Imorgon är det min födelsedag. Då ska jag va trevlig och glad. 

På den här nivån idag. Men fråga inte. Imorn är jag glad igen. 

igår fotade jag en dansföreställning, ganska ointressant för den som inte är insatt men ni kan få se tre bilder ändå. 

 

 

Försöker tycka om sommaren, låtsas tills jag tror det är sant men det fungerar bara nästan. 

 

Sommaren är för otrygg, den håller inte om mig och jag bara famlar. Allt i desperationen och sen minns jag ändå tillbaka på allt som något varmt hela långa kalla vintern.