Den spännande fortsättningen
Hej mina läsare!
Jag förstår att ni väntat med spänning på fortsättningen i historien om hur jag går vidare för att komma över den här hemska separationen.
Idag slog det mig att jag inte gråtit på typ två dar, förutom till cancerfilmen igår. Grät så mycket i lördags, och alla dagar dessförinnan att jag behöver en paus.
Men vad har jag sysselsatt mig med idag då? JO jag har spelat ett nytt Hugospel på min iphone som jag visserligen blir bättre på men fortfarande är väldigt dålig på. Jag har kollat på OS, hämtat ut Marias nya glasögon (med maria då, jag följde med som sällskap) och okynnesshoppade smink och halsband på HM bara för att jag tycker jag är värd att shoppa jättemycket nu pga synd om mig.
Köpte även skivor som jag ska bränna musik på inför lördag och ett ordentligt cd-case.
Ska strukturera upp all musik imorn tänkte jag. Förhoppningsvis.
Kvällen avslutades på Världens bar där jag mest drack cider och diskuterade könsrock med lokaltidningsjournalister.
Inga bra knep idag. Bara tidsfördriv.
Att fånga en fjäril
Idag är en ny vecka och jag har nya knep för att övervinna hjärtesorgen och hindra mig själv att ringa till p en gång i halvtimmen för att grina och be honom att komma tillbaka.
Knep nummer ett är att springa, det gick bra för jag har så dålig kondition att jag måste fokusera på att överleva rundan och inte har tid att tänka på annat än att inte mina lungor ska ge upp.
Knep nummer två är att kolla på film, det funkar också bra, kollade på en film om en cancersjuk kille vars flickvän var otrogen, då tyckte jag mer synd om honom än om mig.
Imorgon ska jag fortsätta med nya knep
Forever doesn't live here anymore
Igår drack jag vinet, köade till en klubb utan att komma in och gick istället till norrköpings värsta källare med rökrummet från helvetet. I källaren frågade en kille jag aldrig sett innan om jag var din flickvän för han hade sett mig på facebook och man kommer ju ihåg mitt namn. Men jag minns inte om han sa att han hette Sebbe eller Rasse och han kunde inte förklara hur han kände dig.
Ett nattdopp i en fontän värdigt den här lilla krisen jag nu går igenom. Flyta runt lite i vatten som kändes fräschare än i sjön vi badat i några timmar tidigare. Mycket badande den här sommaren. Och mycket kärlek. Är så tacksam för min familj och mina vänner. Jag är absolut inte ensam, det är skönt.
Om en vecka ska jag och Sanna spela skivor på ett bröllop och inte ens det känns jobbigt. Bara kul. Jag tror allt ordnar sig, det måste det göra.
.
Om ett tag kanske jag kan komma över allt det här, vi kanske kan springa på varandra och säga hej hur är det jo tack bra, men just nu känns det som någonting livsviktigt fattas. Något som hindrar mig från att fortsätta. Efter all den här tiden vet jag inte längre hur jag gör utan dig.
Holgapics
Hej hallå dagboken!
Idag har jag ätit glass med mina kompisar, åt två stycken stora kulor som jag blev väldigt mätt på ifall nån undrade. Brownie och hasselnöt var smakerna på kulorna ifall nån undrade över det. Äter mycket den här sommaren, som alla andra somrar, har långtråkiga sommarjobb och tristessäter det jag kommer över.
Fotade lite med mitt holgaobjektiv gjorde jag också, börjar tycka om det mer och mer. Synd att det nästan bara går att använda i dagsljus dock, vid 18 började det nästan bli för mörkt redan. Eller så är det jag som inte har rätta knycken. Antagligen är det så.
Efter glassen skulle vi se saw 2 men jag bangade och gick hem och lagade mat istället. Det var ju ett moget beslut av mig, viktigt att ha med sig matlåda till jobbet imorn och så så det inte blir glass till middag istället.
Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer PUSS och KRAM sista bilden är förövrigt min favorit.
Håret
Igår tog jag tolv bilder på mig själv i photobooth för jag ville visa hur långt hår jag har.
Nu ska jag gå till biblioteket. Älskar biblioteket men går dit väldigt sällan, kanske för jag jämt lämnar in mina böcker för sent så det blir skämsigt. Påminner mig om den tiden då jag var bundis med bibliotekarien i töre och jag skämdes ögonen ur mig varje gång jag glömde att ta med dom gamla böckerna tillbaka. Kände sån skam för jag inte skötte mitt uppdrag, ville ju låna mer böcker men så lämnade jag inte tillbaka dom gamla och tänk så ville nån annan låna dom nu som inte kunde det för dom låg hemma hos mig i siknäs!!!!!
men då var jag alltså 9 år. nu är jag lite mer lugn men bara lite. Bibliotekarierna vet åtminstone inte vad jag heter och de måste kolla i sina register för att veta att jag aldrig lämnar tillbaka böckerna i tid.
trött
En gif maria gjort
spexig jag är va! tuff tjej
p
