salty lips tell me lies

Igår var jag ute, vimmelfotade och hann bara dansa ytterst lite. Hela tiden människor som skulle prata allvar med mig. Jag blev dumpad men nu ska alla inklusive du bara prata om hur ledsen du är och utmåla mig som syndabocken. Jaha. 
 
Killen som ligger runt mest av alla jag någonsin träffat ber mig dra åt helvete, sen säger han att han tycker om mig som vän men att vi inte kan va vänner för han har valt sida, jaha, som om jag någonsin velat vara din vän. Men jag tycker att man kan väl hälsa på varandra utan större dramatik. 
 
Så mycket förljuget, din bästa vän som pratar om hur nära ni står varandra, men jag vet att ni knappt haft kontakt nu under två år, han vet ingenting, så vad ska han komma med för råd. Dessutom är han själv i ett trasigt förhållande, men det vill han inte låtsas om. 
 
Och sen det psyksjuka tjejen som helt plötsligt vet allt fastän hon inte känner någon som ska tala ut med mig. Om hur jag var som flickvän, vad jag gör för fel nu, vilka dåliga vänner jag har, vilken dålig vän jag är osv osv. 
 
Vad är det här för jävla skitställe? 
 
Sen fick jag en kram, ja vi kan hälsa på varandra blabla, sen frågar jag om jag får ringa, då får jag svaret "nej, jag måste tänka på mig själv också" hahahah som om du gjort nåt annat. Men det kommer du aldrig förstå, din vän förstod, han sa det själv när han tog mig åt sidan. Men jag fick aldrig prata klart och förklara för dig. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0