som ett brinnande pappersflygplan

Efter en mäktig middag på munken följt av fint häng på Cafe hörnet har vi kramat Frida hejdå innan hon flyttar mot lund. Himla tur att hon lovat att komma tillbaka hit i höst och att det inte är så dyrt att åka tåg till malmö. Men det har jag ju skrivit om förut. 
 
Så sorgligt att säga hejdå till alla de som varit mina trygga punkter under min norrköpingstid, de jag lärde känna direkt och som jag hållt kvar vid. Men det är ju inget avslut bara för vi inte kommer bo i samma stad nu under ett tag. Bara inte lika bekvämt och självklart längre. 
 
Visst är vi söta på bilden ovan? 3 år sen! hösten 2009 när vi mest festade på gripen och sen gick ut och dansade, det var fint och jag hade den där hatten på mig ungefär alltid. Har den fortfarande kvar men använder den lite mer sparsamt. 
 
Nu ska jag sova så jag orkar studera duktigt imorn. Måste lägga ribban högt för mitt nya ambitiösa liv. Det är en bra grej med att vara singel, ingen som ligger kvar i sängen och sover och lockar en att bara ligga bredvid och sova en stund till. Upp och hoppa måste man om man vill åstadkomma någonting, och det vill jag, banne mig! 
 
Dansa och sådär vill jag ju också såklart, men det får nog bli en annan helg, så många kommande helger jag har framför mig i mitt liv! Som jag längtar efter dom och allt dom har att erbjuda mig. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0