Imorse tog jag en hurtig promenad och lyssnade på podcasten hjärta och smärta med Quetzala Blanco, Margret Atladottir, och Emelie Thorén. De svarar på sina läsares frågor om relationer, mest om hur ont allt gör och jag gick där och lyssnade på vad man gör när man slutar ligga med varandra i en relation och tiden gick och gick och allt var hopplöst och sen bara kände jag att MEN MÅSTE MAN VA IHOP MED NÅN OM DET SKA VA SÅ FÖRBANNAT JOBBIGT JAG SKA BLI CELIBAT. (den som inte fattar fucking åmål referensen får ig). 

 

Men jag kommer nog ångra mig och vilja bli ihop med någon när jag kommer ur den här bittra perioden, men just nu är jag mest bara irriterad på hetsen kring tvåsamheten fastän den sällan funkar och jag trivs bra med att vara själv ett tag och lära känna mig själv igen. 

 

Nej jag glömde inte bort vem jag var när jag var ihop men jag reagerar annorlunda och är annorlunda nu såklart när jag inte behöver ta hänsyn till någon annan i mitt liv och nu är allting på mina villkor, inga kompromisser.