Jag har så svårt att hålla mitt fokus uppe under föreläsningar. Den här veckan är fullspäckad med föreläsningar i litet grupprum med dålig ventilation och hårda stolar som misshandlar min rumpa. Försvinner iväg i tankarna var tionde minut och vaknar ibland till av att det svider till i hjärtat. Har en dålig vana som går ut på att jag tvingar mig själv tänka mig det värsta och tvingar mig själv att måla upp scenarion i huvudet som jag vet kommer svida genom hela kroppen. Som ett tics eller ett tvång, eller så är det samma sak. Har dessutom kroppsliga tics och mentala tvång. 

 

Brukade kalla mig själv ticsmongo ibland förut. Då brukade du säga att jag inte var ett mongo. 

 

Och det är jag ju faktiskt inte. Nu kan jag säga det till mig själv.