Full upp med att vara lycklig

Ibland finner jag mig själv lite väl intresserad av andras socialt konstruerade liv, det på facebook och instagram exempelvis. Konstruerade verkligheter där det i vissa fall tydligare än i andras, går att se vad som är konstruerat och vad som är "verkligt". 
 
Men ingenting är hundra procent verkligt på facebook. Bara utvalda delar visas upp och du kan själv till stor del styra vad du vill att andra ska se och inte se och på så sätt nästintill skapa ett fiktivit och alternativt jag. Varför vill jag fortsätta reproducera detta jag, fylla på med bilder jag tycker passar in lite då och då och gilla de rätta sidorna, skriva de rätta sakerna. Som att måla en tavla fast med sin egen stereotyp. 
 
Fascinerande. 
 
 
BEKRÄFTELSE mina damer och herrar, det är det, iallafall vi nittiotalister lever av, viktigare än det mesta. 
 
Men det är ju bara min teori. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0