Det existentiella och det filosofiska

 
Morgonens föreläsning fick mig att fundera över alltings menlöshet. Vår existens här är totalt meningslös. Men det paradoxala är nuet som pågår och vikten av att leva i nuet. Avvägningen att inspireras av det nu som varit och även av den framtid som man föreställer sig är svår. Att ha uppsatta mål men att lägga vikt vid processen, nuet som hela tiden pågår och inte leva i en framtid när processen är klar. 
 
Processer stressar mig, men gör mig också lugn. 
 
Tänker också på vikten av att sätta igång processer i tanken, börja reflektera och tillåta sig själv tänka i andra banor än de av sig själv och andra förväntade, ibland bara vända uppochner på allting och tänka om. Just också för att sätta igång praktiska processer och inte bara stå bredvid och låta saker hända, och inte se till att viktiga saker händer. För det mina vänner är det största brottet men det kan jag utveckla mer någon annan gång för tror ingen hänger med i mina tankegångar nu. 
 
Efter föreläsningen gick jag hem för att äta lunch innan jag skulle gå tillbaka och hjälpa till att röja upp i en konsthall där det imorgon ska anordnas fest och middag. Men nu börjar den annalkande förkylningen besegra mig och alla leder värker och min kropp är tung och orkeslös, hurra! 
 
Har någon tips på någon dunderkur så tar jag tacksamt emot den, vill verkligen inte missa morgondagens studiebesök, workshops och middag och festligheter. Har redan ätit massa echinagard men det är ju helt värdelöst. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0