Jag har alltid haft ett märkligt motstånd mot krämer och liknande, salvor är det obehagligaste jag vet tänkte jag skriva men mord, våldtäkter och liknande är betydligt mer obehagligt. 

 

Ända sedan alltid har jag tyckt att det varit väldigt obehagligt att smeta på kalla klibbiga krämer på kroppen, och framförallt på läpparna. Det klibbar konstigt och jag får obehagskänslor. När jag var liten och fortfarande gick på dagis fick jag kväljningar av fingerfärg, ryser fortfarande av tanken på att måla med den där färgen med fingrarna som sen torkar in i händerna och blä. 

 

Iallafall, som följd av detta har jag ofta fnasig och torr hy och framförallt torra och fnasiga läppar. Varken särskilt snyggt eller funktionellt. Det svider när man äter eller dricker framförallt. I perioder skärper jag till mig och ser till att inte ha blödande cornflakes-läppar men ibland vaknar jag upp och läpparna är sådär otrevliga. 

 

En morgon i Berlin vaknade jag upp med hårda och svullna läppar som eftersom blev allt torrare, bara sådär över en natt. Kanske hade jag druckit för lite vatten eller nåt. Hur som helst så tänkte jag nu vara så modig och vuxen att jag smörjer in dom med helosan och ger mig inte förrän dom är pussvänliga igen. Vore ju dumt om jag mötte en pussugen person också var jag inte i form att pussas. Alltid redo är det som gäller. SKOJA.