Glömde ju berätta att det var Maria som ritat den fina teckningen i förra inlägget, föreställandes mig som dansar loss litegrann för några år sen. 

 

 Dagen har bestått av medveten försovning och en inspirerande föreläsning till nästa uppgift som är självarkeologi. Uppgiften är tänkt att resultera i en installation på 1 gånger 2,30 m om två veckor. Som tur är är det fri tolkning och får va precis hur pretentiöst och personligt som helst. Jag blir bara mer och mer pretentiös och jag har ju en förkärlek till att vara för personlig i många sammanhang. Tycker om när folk blir lite besvärade och kanske blir dom själva mer personliga. Men sen kan man ju skilja på att vara personlig och privat också, förstås. 

 

Igår på min presentation hörde jag mig själv säga att jag gillar provokation, det är bara delvis sant. Jag fascineras av provokation och i vissa fall gillar jag känslorna det framkallar. Men det som är sant däremot är att jag gillar kultur i alla former som får en att känna saker, både fint och fult. Bra med den här utbildningen att den iallafall sätter igång lite processer i huvudet på mig och att jag får tid till att tänka efter vad jag själv gillar och därifrån se vad mitt mål blir. Men nu blir jag pretentiös igen känner jag.