Igår hade vi filmgestaltningsseminarie. Jätteintressant och lärorikt osv men det är en annan historia. Seminarieledaren har jag haft förut ett flertal gånger och även hört historier om dennes konstnärliga historia, hen började dock seminariet med att be om ursäkt för att hela seminariet skulle komma att präglas av dennes självupptagenhet. 

 

Sen funderade jag kring att vara självupptagen resten av dagen ända fram till nu. För att gestalta någonting krävs det ett visst mått av självupptagenhet, att berätta en historia och att plocka ifrån sig själv och ens drivkrafter. Men det kräver också att kunna sätta berättelsen i ett större sammanhang, på vilket eller vilka sätt är mina erfarenheter och känslor viktiga och intressanta för andra att ta del av. Sätta in det i en kontext. 

 

Nu ska jag bara omsätta det i mitt eget projekt, jag har båda delarna men sammanfogningen behöver putsas.