Helt plötsligt ser alla hipstrar likadana ut och sen visar det sig att dom känner varandra sen alltid. Och helt plötsligt finner jag mig själv i ett kök på en efterfest delandes på en morot, dricker vatten ur samma glas och allt jag längtar efter är en kram. Minns inte vad jag sagt ens efter det är sagt, går utan att säga hejdå till den som frågade om hen fick komma dit som smsar och frågar vart jag tog vägen. jaha. Tittar på solen över strömmen, stor och fin säger du, jag motstår en impuls att instagramma. "Har du instagram frågar nån, är det bra?" Ber nån definiera bra och känner att jag slösar med mitt liv och min tid. Man kan inte äga någon upprepar jag ständigt, till och från jobbet, till och från hemmet, till och från toaletten, till och från. Man kan göra överrenskommelser men sen är det stopp. Ingen får någonsin äganderätt på mig och jag ska aldrig mer få för mig att äga någon annan. Så får det bli.